Gårdagen var inte särskilt lyckad, allt som typ kunde gå fel gjorde det, jag ängnade i princip hela dagen åt att bråka med diverse människor.
Jag älskar mitt jobb, men jag blir så otroligt trött på att folk som inte gör det, som kommer dit för att göra sitt jobb, som varken bryr sig om vårdtagarna eller något annat, som känner sig "dömda" att jobba inom älderomsorgen.
Dom här tanterna och gubbarna gör verkligen mina dagar, jag har så roligt med dom och jag älskar dom verkligen.
Dom lär mig så sjukt mycket, det viktigaste är att en så liten ansträngning för mig, kan göra någon annan så oerhört glad.
Men jag börjar faktiskt känna att jag måste vidare i livet, jag vill fortfarande jobba med människor, men jag behöver nya utmaningar, känns lite som om jag står och stampar på samma ställe.
Just nu så ser det ut som om jag kommer att börja plugga inom en snar framtid, jag har ju äntligen bestämt mig för vad jag vill bli.
Jag har lite kompleteringar kvar, sen är det endast ett litet problem kvar, jag vill verkligen plugga här i stockholm, hur skulle jag klara mig utan mina nära och kära?
Men en sak i taget, jag kanske har tur, ibland måste man ju ha det också!

Nu ska här kalasas!